-->


 
Vårt lilla hus i Gulleråsen. Numera är det vår gode vän Charlie som äger huset. Carro äter jordgubbar och ser nöjd ut.
Kärvsåsen förr
Vårt hus, då vi köpte det 1999. Hur kunde vi tycka att det var så fint? Brunt och gult! Caroline är dock lika söt som vanligt, där hon sitter uppflugen i appelträdet.

Så här ser huset ut idag. Mycket bättre i grått!
Astrid! Finaste hunden som vi lånar när vi är uppe.


 

 

 


 


1984 köpte vi det lilla röda huset i Gulleråsen utanför Rättvik, som syns här till vänster. Det var efter att min pappa hade dött och jag och min syster fick ärva lite pengar efter honom. Eftersom både Lasse och jag tycker om att åka slalom, annonserade jag i Gula Tidningen om att vi önskade köpa ett sommarställe, max 30 mil norr om Stockholm för max 80.000 kronor. Jag trodde att vi skulle hamna i Hälsingland men tji fick vi. En Viola ringde och sa att hennes bror hade precis ett sådant hus som vi efterfrågade. Det låg som sagt i Dalarna i stället för i Hälsingland, men vi blev förtjusta i det och slog till. Det var på ett rum och kök och en liten veranda och med en stor bod, där man hade inrett ett rum som man kunde sova i på sommaren. Det visade sig att Lennart, som ägaren hette, hade ärvt huset av ett barnlöst par från Stockholm. Då de dog fick han huset eftersom han hade hjälpt dem mycket med gräsklppning och annat. Eftersom han själv bodde cirka 100 meter från det ärvda huset, tyckte han inte att han hade någon användning av det. Det kan ju vara bra att ha nära till landsstället, men i det här fallet skulle det vara överdrivet nära.
Idag är vår dotter sambo med denne Lennart och de har en dotter som heter Caroline (hon med jordgubbarna på översta bilden) och är vårt älskade barnbarn. De är numera bosatta i Rättvik. Caroline har flyttat hemifrån och bor numera med sin pojkvän i centrala Rättvik.

Huset i Gulleråsen var verkligen bara ett sommarhus. Det fungerade inte på vintern eftersom det var så litet och ganska dåligt isolerat. 1999 sålde vi det till vår kompis Charlie och köpte ett större hus. Från början hade vi kanske tänkt att vi skulle komma lite närmare Stockholm. Det är lite långt att ha drygt 30 mil till landet. Vi kom för all del närmare, men bara någon kilometer, nämligen i Kärvsåsen. Här har vi en strandtomt. Det är inte Siljan precis, men Bysjön och det är inte heller så dåligt. Den går att utnyttja året om. På vintern kan man åka skridskor, längdskidåkning eller spark på isen, och ner till sjön är det en ganska brant backe som är en kanonbra pulkabacke på vintern. Det finns dessutom kräftor i sjön, sägs det. Inte för att jag har sett till några,
På sommaren badar vi och ror.Jag skulle vilja göra i ordning på stranden och skaffa en brygga med stege som man kan gå ner i vattnet från. Tyvärr har det inte blivit av ännu. Det finns hela tiden annat att prioritera och lägga pengar på såsom nytt tak, bergvärme, nya fönster och nytt kök. Snart är det säkert dags att gräva upp grunden och badrummet skulle jag också gärna göra om. Och sedan kan man ju undra när det är dags att måla om kåken. Alltid är det något!

Nu är vi uppe i Dalarna mycket mer än tidigare. Vi firar jul och nyår här och är uppe hela sommaren - från maj till oktober. Nyårsaftnarna har blivit tradition att fira ihop med bästa grannarna - alla katergorier! Anders är mycket duktig att laga mat och Anna och han bjuder på fantastiska matupplevelser varje nyår, vilket uppskattas mycket! Men det är svårslaget då man ska försöka bjuda igen.
När vi är uppe har vi hund! Se bilden till vänster på den förtjusande Astrid. Det är grannarnas egentligen men vi hämtar henne på förmiddagen och sedan följer hon med hem. Vi lämnar tillbaka henne innan husse och matte kommer hem på kvällen. Detta började vi med när de hade sin andra hund Pan, som numera är borta. Jag frågade om han kunde följa med oss eftersom vi ändå tog en långpromenad varje dag och på den vägen är det. Till ömsesidig glädje!

På sommaren är det jättemycket att göra i Rättvik med omnejd. Då är det trav varje måndagkväll och tisdagskul varje tisdag (förstås). Vecka 30 är det Musik vid Siljan och vecka 31 är det Classic Car Week. Då är det fullt ös! Sedan har vi Rättviks marknad som är den första helgen i maj och första i oktober. Marknaden är på fredag, lördag och söndag och skolbarnen har lov dessa marknadsfredagar. Så stort är det. Dalhalla har mycket att erbjuda och det är auktioner och loppis nästan överallt. Det finns golfbanor både i Rättvik och Furudal. Och en ny och fin bowlinghall i Rättviksparken. Men när höstmörkret faller är det dött! Eller rättare sagt efter vecka 31. Jag förstår inte riktigt hur kommunalgubbar resonerar eftersom många tyskar och holländare har sina semestrar i augusti månad. Man borde satsa ordentligt även då. Så vi blir kvar i Stockholm. Jag är hellre pensionär i en storstad än ute i en buske. Jag vill heller inte gå miste om sjukvården i Stockholms län. Något skit åker man väl på förr eller senare och då föredrar jag Stockholm läns landsting framför Dalamodellen, där man lägger vårdpengen på vårdcentralerna. Det innebär att det är väldigt svårt att få remiss till sjukhus eller annan vårdgivare, eftersom vårdcentralen då måste betala för patienten. Jag har även hört att man inte kan komma in på sjukhus med mindre än att man kommer i ambulans. Det har jag inte kollat, om det stämmer. Men det skulle inte förvåna mig om det var så.